EU-kommissionen ledd av Jean-Claude Juncker deklarerar i sitt arbetsprogram att frihandelsavtalet med Förenta staterna, det som kallas TTIP, är viktigt för arbete och tillväxt. Det är lätt att nicka instämmande vid tanken på arbete och tillväxt men sedan förhandlingarna inleddes för ett och ett halvt år sedan har det ifrågasatts om det här avtalet verkligen främjar målet, och förhandlingarna har mött en växande kritik på grund av sitt innehåll. Det är nog i det perspektivet vi ska se kommissionens skrivning i arbetsprogrammet att avtalet ska säkerställa EU:s standarder när det gäller hälsa, sociala frågor, miljö och uppgiftsskydd.
Det är nämligen omöjligt att fatta hur det ska kunna ske, givet det vi fått veta om förhandlingarna främst tack vare läckor.
Åtta förhandlingsrundor är redan genomförda och den nionde hålls i Washington näst sista veckan i april. Där kommer just standarderna att vara i fokus. Man ska diskutera ”samarbete kring reglering” för att göra regleringen enhetlig, och kommissionen motiverar det helt frejdigt med att det blir dyrt för firmorna att följa också de regler som gäller på andra sidan Atlanten. Inte ett ord om – och inte en tanke på – medborgarna, miljön och det allmänna samhällsbyggandet som regleringen finns till för att skydda.
Makten att sätta gränser och komma överens om vilka risker man ska utsätta hälsan och miljön för är hela idén med politiken och det demokratiska beslutsfattandet. Nu hotar den makten att stympas och uttryckligen överföras till framför allt stora företag, som har resurser att lobba. I framtiden ska de men inte andra nämligen i förväg garanteras information om planerade ändringar i regleringen. ”Tidig information” kallas det nu, inte längre ”tidig varning” som i äldre utkast. Företagens invändningar ska beaktas, lovar avtalsutkastet. Ansvaret för samarbetet kring regleringen ska ligga hos ett särskilt organ (Regulatory co-operation Body) som är skyldigt att seriöst överväga förslag från näringslivet. Det är alltså mycket som visar att ypperliga påverkningsmöjligheter byggs upp för just näringslivet och de största företagen som redan nu har goda kanaler till kommissionen och den amerikanska byrån för reglering. De resursstarka aktörerna får redskap att i ett tidigt skede av beredningen påverka inte bara nya lagar och ny regler utan också redan existerande, säger Corporate Europe Observatory i sin analys.
Och om inte regleringen utfaller som investerarna önskar kan de föra tvisten till investeringsskyddets skiljemannaorgan.
Allt är ännu förslag och ligger på förhandlingsbordet. Runt om i EU skriver folk på ett medborgarinitiativ för att stoppa TTIP och att låta bli att godkänna frihandelsavtalet med Kanada, det s.k. CETA-avtalet. Underskrifterna är redan över en och en halv miljon, och i relation till invånarantalet ligger Finland på fjärde plats.
Det finns inga skäl att låta makten och inflytandet så till den grad flytta in i slutna rum utom räckhåll för de valda representanterna. De står med jämna mellanrum till svars inför väljarna, där alla faktiskt har en röst. Det samma kan man inte säga om representanterna för businessvärlden.
Hbl Debatt 13.3.2015 Maria Brommels